Öppen bok

En öppen bok på gott och ont.

För när den som läser denna öppna bok bara tänker på sig själv och sina egna behov, då blir man utnyttjad.Och kan fås att göra det man i efterhand inser att man inte borde ha gjort.Det kallar jag ofrivillig frivillighet.Det sysslade "Nemi" med!

Hon fick låna av mig 12 000 kronor I maj 2003, utan att ens be om det!Hon sa inte ett ord om att jag skulle låna henne dessa pengar. Och jag hade inga skäl att be om skriftligt på det.Hur gick det till?Som tur är, så vet jag det. Och därför kan jag beskriva det.

Och jag vill gärna berätta det.
Så här gick det till:
Jag ringde "Nemi" och berättade att jag gjort slut med tjejen, för hon var otrogen.

Varför gjorde jag det?
Därför att "Nemi" åtta månader innan hade ringt mig nästan dagligen, för att berätta hur svårt hon hade det med "Dan". Alltså låg det nära till hands att prata med "Nemi".Hon bjöd genast hem mig!

Det var rätt sent, solen hade gått ned och det var mörkt i lägenheten. Endast en golvlampa lyste i ett hörn av köket.

"Nemi" satte sig på köksstolen och drog upp fötterna på sitsen. Och hon berättade att hon inte kunde betala Plusenergi, så de hade stängt av strömmen.
Jag tyckte synd om henne! Hon såg så ynkligt liten och utsatt ut.

Hela hon tycktes vädja om hjälp.Men inte ett ord kom över hennes läppar om att hon behövde någon hjälp. Det här skulle hon klara själv. Det var "Dans" fel, men eftersom hon arbetade sju dagar i veckan, så skulle det ordna sig.

Hon berättade hur "Dan" hade ställt till det för henne, medan hon var nere i Filipinerna året innan, för att ta hand om sin äldsta dotter, som hon hade varit tvungen att lämna kvar där när hon flyttade till Sverige.Nu hade hon blivit orolig för henne.

"Nemi" hade fått reda på att dottern börjat glida in i kriminella narkotikagäng, så hon var ju helt enkelt tvungen att ta sitt ansvar för henne.”Man måste tar hand!” ,sa "Nemi".

Och medan hon befann sig där nere, så söp "Dan" upp alla pengar, som skulle gått till hyran och elen.Som en liten förskrämd fågelunge uppfattade jag henne, uppflugen på sin stol i halvmörker.

Strävsam, plikttrogen och ansvarsfullt reste hon till hemlandet för att rädda sin kära dotter ur missbrukargäng med kriminellt leverne. Bara för att komma hem till en sönderslagen ekonomi.


"Stackars lilla 'Nemi'" ,kände jag.
Hon såg det på mig!Hon sa att hon skulle ordna upp alltsammans, men att det skulle ta ett tag, men”Jag är en stark människan!”,tillade hon på sin egen lite speciella svenska.


Från grannens lägenhet hade en kabel dragits, så hon kunde koka kaffe och ris. Resten av lägenheten låg i mörker. Kylskåpet fungerade och innehöll bara konserver och annat, som kunde förvaras utan kyla. Och inte kunde hon se på TV heller.

Hon plockade fram en burk makrillfilé och öppnade en burk majs och ville bjuda på, men jag avböjde. Jag sa att jag redan hade ätit, fast jag var ganska hungrig.Inte ville jag ta maten ifrån henne, när hon inte hade så hon klarade sig själv!

Det här var fattigdomssverige! Jag ville så gärna hjälpa henne, vad kunde jag göra?

Jag sa att hon väl kunde be socialen om hjälp, så hon slapp att äta kall mat, men nej, inte kunde hon väl det.Hon ville inte vara ett socialfall, det här skulle hon reda upp själv. Jag försökte övertala henne, men det gick inte. Det var bara parasiter, som levde socialen. Det gick egentligen ingen större nöd på henne, sa hon, men såg så lidande ut.

Jag försökte då vädja till henne genom barnen. Att dem fick hon väl åtminstone tänka på. Nej det var ingen fara, de åt i skolan och så var de hemma hos "Fridas" far och åt också. Dem var det ingen fara med.Samtalet gick småningom över till hur hon hade hjälpt sin sjuke far när hon var nere för att hämta dottern.

Han var hjärtsjuk och har man inga pengar i Filipinerna, så får man ingen sjukvård. Det är inte som här, poängterade hon.
Släkten, kunde den inte hjälpa till, frågade jag.Nej det var bara hon, som kunde.
Och så berättade hon hur det hade tagit henne en hel dag att åka på nästa oframkomliga vägar från hennes hemby och in till stan där sjukhuset låg.”Jag bara gick in där och sa: ’Jag bor i Sverige och tjänar mycket pengar, jag garanterar vårdkostnaderna, sa jag’” ,sa hon och lät väldigt handlingskraftig.

Och så kom det igen:”Man måste tar hand!”.

”Kom nu så går vi och lägger oss!” sa hon.

Jag häpnade, för jag hade inte en tanke på sådant, fast jag varit förtjust i henne sedan jag första dagen såg henne. Det var ju så stor åldersskillnad på oss, sjutton år.

Så stort intryck gjorde hon på mig när jag såg henne för första gången att jag utan att ens skriv ned det någon stans ändå mindes exakt när det var.
Det var 2001 16:e juni klockan 14:20!Och vi pratade knappt med varandra. Men jag minns att jag tänkte, synd hon är så ung! Det är rent lönlöst att hoppas på någonting. Och även om jag vore dum nog till att hysa sådana förhoppningar, så är hon i alla fall upptagen av min debattbroder.

Debattbrodern är min kompis.
Hans privata hade jag aldrig lagt mig i. Visste inte han hade en tjej ens en gång. Honom gillade jag för han tyckte aldrig som jag, sa alltid emot så fort vi talade politik. Och det var mest det vi pratade om när vi träffades.

Och det diskuterade vi den här dagen på "Bookie" när "Nemi" kom in som en svart ängel, självsäker, grandios i all sin litenhet och sprödhet. En sprödhet, skulle det visa sig, som var en synvilla lika falsk som hägringens vattenspegel i öknen.

Vad kunde hon se hos mig.Jag sa att det var kanske inte så lämpligt att gå och lägga sig."Jag skulle ju kunna vara din far, rent åldersmässigt!"Hon sa genast att”Jag tycker om äldre män”.

Ja, vad gör man i ett sådant läge. Den änglalika jag åtrått i exakt 23 månader ville ha mig. Ville gå till säns med mig!
Svar: gissa!


Två dagar senare satt vi hemma hos en väninna till "Nemi", i hennes kök och diskuterade hur vi skulle kunna lösa den ekonomiska situationen. Jag lovade att försöka ordna det.

"Nemi" ville inte säga hur stora skulderna var, men det var inte fasligt mycket.
Hur tror ni det gick?
Det är det denna blogg handlar om.
Så fortsättning följer.

Som schack

Psykopaten ser allt som ett spel, som måste vinnas, alltid!
Man kan likna en psykopat med en schackdator. En sådan räknar snabbt igenom varje möjligt drag och motdrag, kanske i tre led. Varje utfall får en poängsättning och sedan väljer datorn det drag, som i slutändan är mest gynnsamt. Finns det två nästan likvärdiga drag, men ett av dem är blott en promille bättre poängmässigt, väljs det draget.

Det är på detta sätt psykopaten förhåller sig gentemot andra, i alla situationer, i varje ögonblick, i kontakten med varje människa. Och om psykopaten kalkylerar fel, lär den sig av misstaget och gör inte om det.

En schackdator har de vanligaste spelöppningarna inprogrammerade. Schackspelets stigar. Det underlättar för datorn att analysera.
Psykopaten har sina väl beprövade stigar att vandra på. Stigar du inte ser. Inte ens funderar på.

Du har också dina stigar. De leder åt ett helt annat håll.
Dina stigar leder till samförstånd och vänskap. De leder till framgång för fler än dig själv. De leder till framgång och bättre förutsättningar för både dig och den du samarbetar med.
Dessa stigar har mänskligheten trampat upp genom historiens gång i kraft av social varelse. Och det är dessa stigar som även gör människor till sociala varelser.

Psykopatens stigar är hennes egna. De leder till egen framgång och vinst, men alltid på någon annans bekostnad. Det är stigar helt separerade från den sociala människans stigar. De är den antisociales egotrippade stigar, som går över andra människors krossade liv. De går över lik. De tjänar bara en enda persons syften. De tjänar bara psykopatens syften.
Det är antisociala stigar.

Att umgås med en psykopat betyder att du alltid är en motståndare. Du är den psykopaten spelar mot. Och ditt sätt att förhålla dig gentemot psykopaten, är av en helt annan art än psykopatens schackdatorliknande beteende gentemot dig och alla vi andra.

Du syftar till att i samarbete uppnå gemensamma mål. Du vill samarbeta. Du är mänsklig. Du tar känslomässiga hänsyn och kan ge avkall på egna behov för det gemensammas bästa. I umgänget med någon annan syftar du till att ni båda skall få det bättre.
Och detta vet psykopaten, och för att du är sådan, föraktar psykopaten dig. Att inte endast tänka på sig själv är något som psykopaten föraktar. Var och en som inte endast tänker på sig själv upplevs som svag och därför både är värd att förakta och värd att utnyttjas, eftersom i psykopaten värld har den oegennyttige bett om att utnyttjas! I psykopatens värld kan det alltså inte vara fel att utnyttja sådana personer.
De ber ju om det!

Vi spelar alltså helt olika spel. Du är mer eller mindre altruistisk, medan psykopaten är ensidigt egennyttig.
Det spelet förlorar du alltid.

Om vi fortsätter liknelsen med schackdatorn, så är schackdatorn liksom psykopaten helt befriad från känsloliv. Den är programmerad för att vinna, men kan av en skicklig spelare besegras. Ty vi spelar samma spel.
En vuxen som spelar mot ett barn, kan göra ett mindre fördelaktigt drag, för att barnet skall bibehålla intresset för spelet och inte tappa sugen om den erfarne ständigt vinner.
Det är mänskligt.
Så gör vi människor ständigt i våra relationer och i vårt umgänge.
Så gör aldrig en dator och inte heller en psykopat. Den uppför sig lika hänsynslöst som just en schackdator, men därmed upphör all likhet mellan en schackdator och en psykopat.
Medan schackdatorn alltid håller sig till reglerna, kan psykopaten plötsligt strunta i dem och ”flytta pjäserna” på ogiltigt sätt. Psykopaten kan fuska. Psykopaten kan utan minsta självförebråelse ”flytta löparen som om den var en springare”. Psykopaten kan utan bekymmer påstå att tornet är en dam, fast ni bägge vet att så inte är fallet. Psykopaten bryr sig inte om realiteterna. Hon bekymrar sig inte för att du tycker hon är en ”djävla falskspelare”, för psykopaten har bestämt sig för att vinna även om det innebär att bryta regler och hamna i vanryckte.
Hon intresserar sig inte för omgivningens inställning om henne som varande en falskspelare, ohederlig och samvetslös.

Med en sådan motspelare kan du bara förlora. Och när du insett detta, så slutar du spela med henne. Du vill inte ha med henne att göra mera, och det upplever psykopaten som att hon ändå vann spelet!
Med fusk, javisst, men att fuska är ju enligt psykopaten ”ett av spelets regler”!
Alltså vann hon!

Nu är ju livet mer komplicerat och mer flerdimensionellt än ett schackparti. I livet har psykopaten ännu större möjligheter att dribbla med överenskommelser och alla andra regler. En regel, till och med en lag, är ju till syvende og sist en överenskommelse.

När psykopaten vunnit sitt ”schackparti” och du står där med lång näsa och undrar hur allt detta egentligen kunde ske, lämnar hon dig och jagar ett nytt offer.

Om du inte ger dig, utan tar tag i psykopaten, för att denne skall gottgöra dig för de skador hon åsamkat dig, är psykopaten genast med på noterna.
Psykopaten ser det som en helt ny match! En helt ny utmaning och med en helt ny vinst i sikte!
Ett nytt spel kan börja!

Du själv ser det självklart som något annat, nämligen att återställa rättvisan. Därför att du har en känsla för att rättvisa skall råda. Du har en känsla för fair play.
Det vet också psykopaten och spelar spelet mot dig igen utan skrupler eller samvete. Utan ånger eller självförebråelser. Utan att hålla sig till andra regler än de som passar för ögonblicket.

Därför förlorar du även match nummer två!
Och psykopaten har vunnit igen!
På fusk, men ”det tillhör ju spelets regler”! tycker psykopaten och flabbar dig rakt i ansiktet.

Påverkan

Datorn talar inte om för dig vilka drag du skall göra. Alla drag du gör är dina egna beslut. Du ser ställningen, gör dina bedömningar och kalkyler och flyttar sedan en pjäs dit du vill, utan att datorn påverkat dig.
Den sänder inga signaler in i ditt nervsystem, som du inte observerar, men påverkas av så att du gör de drag datorn vill.
Datorn har ingen som helst kommunikation med dig, varken visuellt, verbalt eller utsätter dig för välbehagskänslor när du gör som den vill eller obehagskänslor när du motarbetar datorns försök att vinna.

Så fungerar inte umgänget med en psykopat. Hon påverkar dig på ett sofistikerat sätt. Hon påverkar dig, så att du fattar beslut, som du tror är dina egna beslut därför att du är omedveten om att du blivit påverkad.

Psykopater framställs vanligen, som snabbpratande, insmilande, hycklande inställsamma, charmerande, dominanta och även våldsamma. Det är så de beskrivs i filmer, böcker och massmedia. Och det är alldeles rätt. Psykopater är sådana.

Men jag tycker det finns all anledning att lyfta fram en helt annan egenskap. Det är en del i deras manipuleringskonst, som är mer okänd. Kanske för att den är så subtil att den knappast kan observeras. Och därför svår att beskriva.

Jag observerade den egenskapen hos henne många gånger. Men just för att det sätt hon manipulerade på var så diffust, och eteriskt, var också varseblivningen av vad som skedde så skör att den dunstade bort lika fort som den uppstod. Under korta ögonblick kände jag mig medveten om det, för att i nästa ögonblick lagt det åt sidan, någonstans i det undermedvetna. I efterhand kan jag erinra mig att det verkligen skedde.

Det är sådant, som gör att man känner sig bringad ur balans, som att man förlorat fotfästet i verkligheten.
Det är sådant, som gör att man känner sig förvirrad. Inte förstår vad som hände.
Det är sådant, som gör det så svårt att samla ihop sig igen, efteråt.
Man känner att allt för mycket skett, men man vet inte hur och därför vet man inte hur man skall kunna hitta den rätta änden på tråden för att reda ut trasslet, som uppkommit.

Man vet att man gjort saker man inte egentligen borde ha gjort.
Man vet bara inte varför man gjorde det.
Man gjorde allt man inte borde ha gjort. När det skedde kändes det fel och ändå rätt. Kanske det som gör att människor, som blivit offer för en psykopat, skäms för att prata om det. Man vet inom sig att ingen förstår, hur det kom sig att man blev så lurad. Man vet att alla kommer att tycka att man var så blåögd, dum och korkad. Att de tänker om sig själva att sådana finter skull de själva inte gå på.
Därför tiger de flesta och psykopatoffren tycks vara få.

Men mörkertalet är sannolikt mångdubbelt större än fallet av kända offer.


Ofrivillig frivillighet

Kan någon få en annan människa att göra någonting den inte vill eller i vart fall inte tänkt sig, utan att ett endaste ord om det är sagt?

Jo, det går! Men hur går det till? Det är svårt att svara på. Det är det som gör att denna egenskap inte uppmärksammas på det sätt den borde. Det är så svårt att sätta fingret på något speciellt. Men det handlar om spela på människors känslor.

Den som kan läsa någon annans känslor som en öppen bok, kan också utnyttja det.
På gott och ont.

Alla vet väl hur underbart det kan vara när man älskar någon som förstår en så väl att man får sina önskningar uppfyllda utan att ens be om det. Hjärtevännen kramar om en, när man haft en svår dag på jobbet. Man behöver inte säga något, man bara får den där hjärtgoda kramen man just då så väl behöver. Visst är det underbart. Hur kunde hon se att det var just det jag just nu behövde mest av allt, tänker man och säger: ”Jag älskar dig!” och just då menar man det mer än någonsin.
Känns det bekant?

En öppen bok på gott och ont. För när den som läser denna öppna bok bara tänker på sig själv och sina egna behov, då blir man utnyttjad.
Och kan fås att göra det man i efterhand inser att man inte borde ha gjort. Det kallar jag ofrivillig frivillighet.
Det sysslade hon med!

Hon fick låna av mig 12 000 kronor, utan att ens be om det! Hon sa inte ett ord om att jag skulle låna henne dessa pengar. Och jag trodde inte jag hade skäl att be om skriftligt på det.
Hur gick det till?
Som tur är, så vet jag det. Och därför kan jag beskriva det. Och jag vill gärna berätta det.

Det kommer i nästa inlägg!

http://info.uu.se/press.nsf/pm/diagnos.av.id35.html
http://www.bankrattsforeningen.org.se/psyko12.html
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=138434
http://enannanverklighet.blogsome.com/2006/04/17/varfor-psykopati-funkar/

Jag och min tjej cyklade till långedrag en dag helt nyligen.

Oktober månad, men ändå sommarvärme. Det var helt underbart. Och vi hittade en liten fin brygga att sitta på. Där fanns både bord och bänkar, så vi hade det bahagligt och vi hade en fin havsutsikt.

Långedrag ligger ju som bekant i Göteborg. Och de flesta som bor där är välbesuttna och förmodligen väldigt glada åt den nya regeringen.
En regering som ju ser till de besuttna på bekostnad av de som är mindre bemedlade. Och det borde inte var någon nyhet för någon. Egoismen har ju fått mer än ett ansikte. Jag tänker på avslöjandena om svart arbetskraft och obetalda TV-licenser.

Se till dig själv och din egen ekonomi. Skit i andra! Moderaternas motto!

Det var i den miljön vi satt och solade oss, dock utan att dela den filosofin som utmärker de här rikemansfasonerna,

In kommer en båt av typ arbetsbåt. Jo, jag drog den slutsatsen av båtens konstruktion. Rött skrov, vit överbyggnad som satt asymetriskt på så vis att man lätt kunde gå vid sidan omhytten på den ena sidan för attt komma fram på fördäck.

I fören stod en kvinna i fyrtioårsåldern och log ett stort leende mot oss. Vi log och nickade tillbaka, men någon nick som svar kom inte. Leendet kändes allt mer som ett leende som uttryckte något annat.
Men vad, det var frågan.

Bogpropellern vände båten på en femöring. Kvinnan gick fram för att med båtshake ta tag i förtöjningstampen till båtfören. Mannen gick ut på akterdäck för att ta tag i aktertampen och jag gick fram för att erbjuda hjälp.
Och jag frågade:
"Skall jaghjälpa till?"

"Vad gör ni på vår privata brygga? Försvinn härifrån!"

Jo, det var tacken!

Rikemansfasoner! Fy fasen!
Vi pallrade oss genast därifrån och träffade sedan en väldigt trevlig äldre kvinna på sin altan till en annan lyxig villa. Alla är inte svin och det var ju underbart att kunna konstatera det.

Så det blev ändå en ett bra avslut på cykelturen.
Men vad hade hänt omvi hade hade sagt vad vi tyckte om den där djävla egoisten? Hade han ringt till polisen? Och hur hade polisen hanterat det?
Hade de gått rikemannens ärende? Hade det handlat om "olaga intrång"?

Och om vi hade frågat om det verkligen var skattade pengar som han hade betalat bryggan för, eller om det kanske var vi själva som var delägare till den i kraft av ärliga skattebetalare, vad hade dåp hänt?

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,910294,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,910273,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,910610,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,908619,00.html
http://blogg.aftonbladet.se/4879/perma/136669/
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,909595,00.html
http://susning.nu/Psykopat
http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=592&Itemid=1
http://utbildning.lhm.lu.se/student/exarbete/psy/psyket/storningarfordjupninglit.html


Det är lätt att ta till ord som "psykopater". Men är det rätt?
Vad är psykopati?

Följ min blogg!